Nu är det äntligen över. Begravingen är genomförd och jag vill inte tänka på det mer.
Den var hemsk på alla sätt. Kunde inte gråta först, störde mig på allt tjat om Gud och Herren är stor och bla bla, önskade mig bort från jordens yta och så vidare...
men framme vid kistan brast det. Då började jag plötsligt storgråta. Men som jag redan hade räknat ut var det inte för personen som låg i kistan, utan allt annat.
Varför ska präster alltid prata om saker som inte hör till begravningen och personen som begravningen är för?

Det var inte mycket som släktingarna sa till mig, som väntat. Men till slut fick jag pratat med min kusin i alla fall. Vi pratade om vad vi hade för planer inför sommaren och så. Berättade att jag och Mattias ville till Skara Sommarland igen och dit ville hon följa med. Kul att hon nästan bor och har bott vid Skara Sommarland i flera år men aldrig har varit där!

Det kom fram massa tanter på begravningen också. "Jag träffade dig när du var en liten bebis och bla bla ..."
jaha, jag bryr mig så mycket. Inte. Jag skräms nästan av gamla tanter. Såna som alltid är skeva i ansiktet och luktar illa och som börjar prata om saker som man verkligen inte har en aning om. En av dom började prata om att hon tagit samma spårvagn som jag dit. Eeh, och vad vill du att jag ska säga om det?

Min morbror pratade lite med mig. Frågade om jag skulle på Metaltown i helgen. "Höhö blir det Rammstein då eller?" Haha han ska alltid prata om Rammstein när man ses. Jag är förvånad över att våran musiksmak är ganska lik.

Jag och Mattias skulle ju kollat några band från bron idag. Biljetter har vi ju inte. West coast är inte min grej riktigt. Men bron är ju avstängd så vi får se vad det blir. Han är på väg hit nu i alla fall. Åker nog in till stan i alla fall. Känner mig lagom pigg nu, men men.