Har suttit hela kvällen nu och sytt nytt löshår. Hittade en bit trens kvar av mitt svarta löshår som jag köpte för snart två år sedan. Använder i princip aldrig löshåret längre eftersom att det är slitet och äckligt. Plus att det sitter så fult. Men nu har jag sytt nytt, i korta bitar istället så nu får vi väl se om jag orkar ha det oftare på det här sättet istället. Återstår att se.

Jag fick höra så jäkla mycket förmaningar och skit idag. Om hur jag inte ska se ut, hur jag inte ska sminka mig, och vad jag inte ska ha på mig imorgon. Mina föräldrar skäms över hur jag ser ut. I alla fall pappa. Det gör ont, men det är sanningen. Därför ska jag inte se ut så och så inför alla okända gubbar och tanter imorgon som jag verkligen inte kommer vilja ta i hand och niga hit och dit inför. Jag vill se ut som jag vill. Jag skiter fullständigt i vad de gamla tycker. Ja, det är en begravning, jag kommer inte gå i grälla färger och se ut som en idiot om ni tror det. Men jag vill ändå kunna vara mig själv.

Mamma har tjatat om mitt smink, och den och den tröjan får du inte ha över klänningen. Fattar inte hur hon orkar bry sig så mycket.

Imorgon kommer bli en helvetisk dag, det vet jag. Den kommer ta mycket av min energi. För energi är inte mycket jag har av nu för tiden.
Jag kommer gråta i kyrkan. Men inte för personen som är död. Utan för att jag hatar hur allt är, och har blivit, att jag är det svarta fåret i familjen, och hela släkten. Att jag inte har ett normalt liv som alla andra i min ålder.
Jag har inget hem. Jag känner mig inte hemma nånstans. Det känns inte heller som att jag har en riktig familj.
En dag ska jag ha mitt eget hem, som jag verkligen ska kunna kalla för mitt hem.