Inatt var den bästa natten på hela veckan. Så att säga. Förra helgen såg jag och Mattias Paranormal activity, den första. Jag hade inte alls nån lust att se den, är ingen älskare av skräckfilmer och tyckte mest att den verkade löjlig. Den var inte läskig, men den sista kvarten började jag bli rädd. Att sova efter filmen var inget problem då jag sov med Mattias. Nu, varenda kväll denna veckan när jag har sovit själv har det varit stora problem. Jag har aldrig tyckt om skräckfilmer, och jag kollar aldrig på nån när jag är själv. När jag var liten tittade jag aldrig på skräck, då jag hade sån livlig fantasi och låg och tänkte på det och var rädd resten av natten sedan. Det där har kommit tillbaka nu. Jag har till och med sovit med fönsterlampan tänd varje natt. Jag som aldrig kan sova när det lyser in nåt ljus i rummet! De här nätterna har jag legat som paralyserad av skräck vid tanken av filmen, hört dunsar från grannarna (vilket inte direkt hjälper mig att slappna av). Igår kväll gick det mycket bättre, men jag hade fortfarande lampan tänd. Fy fan vad jag är mesig! Det räcker nu. I helgen lär jag ju inte ha det problemet, för idag kommer älskling. Med honom har jag aldrig problem att sova, tack och lov.

Bild från weheartit.