Kvällen blev en äkta repris av igår. Känner mig helt bedövad och orkeslös. Undrar om det hade varit bättre att bryta helt med familjen, blir ju ändå bara sårad hela tiden. Kommer ju aldrig kunna flytta hem igen.
Så ska jag fortsätta ha kontakt med min familj, men fortsätt att få skit och ha det så jobbigt det bara går eller bryta med dem och ändå må skit resten av livet...? Det är ungefär så det ser ut.
Inget kommer kunna bli bättre om de inte inser vad de har gjort fel, och hur det är och slutar skylla allt på mig.
Jag kan inte bara glömma allt och säga "Förlåt för allt. Jag var dum och hittade på allt" För det är inte så det är. Jag tänker inte be om ursäkt när det inte är jag som gjort fel. Snacka om att jag behöver nåt uppiggande och lite glädje nu. Som att få höra en viss persons röst, tack.
Hur fan ska jag klara det här? Det har pågått så länge, och jag vet inte hur länge till jag måste klara av.
Jag får ingen rätsida på nånting. Jag kommer ändå bära på den här sorgen och smärtan hela livet. 
Jag vill bara må bra, för en enda gång i mitt liv.

Jag vill bara stänga av allt.

Bildkälla: weheartit.